Sakta in

Rapporten talade sitt tydliga språk och var klar som korvspad. Den visade att 7 av 10 som med köpintention gick in en av våra butiker lämnade utan att handla. Orsaken stavades ändlösa köer, stök och otrevligt bemötande.

Det var på ett stort företag jag jobbade för och enligt naturlig instinkt gick vi till välrenommerade reklambyrån. Se här, meddelade kreatörerna entusiastiskt. Vi rekommenderar att vi drar på med en mäktig reklamkampanj. Vi: Men innebär inte det att ännu fler kommer in i butikerna? Blir det inte ännu längre köer då? Och tänk om 7/10 då blir… 8/10?

Just ja.

Jag klandrar dem inte. De ville bara väl och vi människor är ju programmerade att arbeta snabbt och fort gå på lösning. Addera tidspress och krav på övermänsklig effektivitet så är det inte konstigt att närma sig lösningen snabbare än man kan säga flaskhals.

Istället borde vi saktat in och tänkt mer strukturerat:

• Vad är egentligen problemet?

• Vilka är de potentiella orsakerna?

• Vilka tänkbara lösningar finns?

• Hur kan vi testa och utvärdera lösningarna?

• Hur får vi alla på tåget för de lösningar vi valt?

Då hade vi nog kommit fram till något annat än reklam. Som typ, fler medarbetare. Med högre engagemang och kunskap. Bättre stödsystem och struktur.

Och lite jävlar anamma.